Hockey-VM i Quebec 2008

Hua Ha

Då har man vaknat som vanligt kl 03:14 och svensk tid blir detta 9:14 på morgonen.

Man ligger och lyssnar på Jörgens (tysta) andetag eller vad det är, man är rädd att grannarna bredvid skall knacka på väggen.

Vid 8 tiden gick vi ner och åt frukost. Nu börjar servitörerna att känna igen oss så nu vet dom om vad vi skall välja (amerikansk buffé) såklart.

Väl uppe på rummet väntade vi länge på att barnen på Bygärdesvägen skulle komma hem och ringa upp och när klockan slog 09,48 kom tonen i datorn.

Vi fick nu pratat med alla 4 och det var helt underbart.

Min lilla minsta tjej ropade plötsligt…… titta jag har en lös tand.

Några tårar föll på min kind. Nu börjar hon också bli stor.

När vi sedan var färdiga på hotellet promenerade vi till det stora köpcentrumet som ligger precis sidan om hockeyarenan.

Här gick vi in på Sears och jag ljuger inte då jag säger att Eko-hallen har tio gånger så snyggare kläder, nu förstå man varför Quebecbor är klädda som dom är.

Vi traskade vidare på detta stora köpcentrum och köpte lite grejor och sedan….. mitt framför mig……..1 Dollars affären…….WOW allt i affären…. 1 dollar…. rena drömmen.

När vi sedan vandrat runt i ca 2 timmar tog vi oss till arenan för att titta på Schweiz-Vitryssland. Den matchen var så seg så både jag och Jörgen höll på att somna.

Efter matchen tog vi oss in till supportertältet för att se på Norge – Finland på storbilds TV:n.

När vi gick in såg vi att Mats Näslund skulle komma för att skriva autografer.

Vi satte oss vid ett av borden och tittade på hockeymatchen och tänkte inte mer på Näslund.

Men efter att personal varit uppe på scenen för att annonsera att Mats Näslund skrev autografer efter tredje gången, gick jag in till honom, och tro det eller ej men han kände igen mig.

Nu när Sundin inte är med tog jag bild på honom i Hall Of fame rummet.

Så, efter att Mats Näslund fått skrivkramp av att skriva alla de fyra autografer han gjorde, var det dags att förbereda sig inför Matchen med stor ”M”. Inte många svenska supportrar syntes till, förutom våra bekanta som också köpt alla matcher. Tina och jag hamnade förstås bland lite blandat. Några Franska fans och så förstås Quebec-bor som också hejade på Frankrike. Själv hamnade en gammal Quebec Nordique-spelare sidan om mig. (Glömde tyvärr fråga efter hans namn – han var så trevlig att prata med). Våra bekanta, som för övrig är fyra stycken, hamnade mitt i den Franska klacken på ena kortsidan, så de flyttade sig till ett mera säkert ställe på långsidan.

Sveriges spel var allt annat än övertygande i första perioden. Dock sköt man alldeles för lite (som vanligt i Tre Kronor!), endast 13-skott. Andra perioden började som första slutade, men efter 8.46 kom så det förlösande målet. Fransmännen var inte helt utan chanser, men Sverige tog över spelet helt och hållet, och när hesa Fredrik tjöt stod det 4-0 på tavlan. Nu var man ganska lugn.

Ut i pausen och inhandla ny öl för att mjuka upp stämbanden. Man skrek och visslade som bara den, och det sades av personer runt omkring att det filmades och visades på jumbotronen. Så,…..nu har man gjort bort sig även i Canada! Nåväl, det må vara hänt. Sverige vann ju till slut med 9-0, efter lite sämre spel i tredje perioden. När fanan höjdes i skyn, stod Larsen’s och gav full hals i ”Du gamla du fria’s” hela längd. Gissa om folk vände sig om och glodde. Låt dem, sa Tina och jag, Sverige vann och det gjorde inte dom! Alla Quebec-bor som gick förbi en (inte fransmännen) tog i hand, klappade på axeln och gratulerade till vinsten.

Enligt Tina’s och min mening, så var Weinhandl bästa spelaren i Tre Kronor, trots att Liv fick priset!

Tre Kronor ligger nu etta i gruppen med 6-poäng och 10 plusmål, och nästa match spelas mot Schweiz som ligger tvåa med samma poäng men med endast 4 plusmål. Det kan bli en tuff match om Tre Kronor spelar som idag. I morgon ser vi två bra matcher, Ryssland-Danmark och Tjeckien-Italien.